malinsofialinnea

Det har nu gått en månad sedan två blev en. Precis som jag nämnde då blir det lättare och lättare för varje dag som går men att fortfarande leva under samma tak och fyra väggar gör att det inte riktigt blir ett avslut. Det gör dock att vänskapen bibehålls och jag vill ju trots allt kunna se tillbaka på tiden och le, inget annat än le.
   Att släppa taget betyder inte att ge upp eller glömma utan snarare att acceptera att vissa saker inte var menade. Inte nu, inte för oss. 
   Just nu är jag mer ensam än trasig, men det gör inget för det måste regna lite innan det blir solsken.